Till Anna
Baksidans text
Att finna mening i tillvaron är ett djupt mänskligt behov. Vi har svårt att bara vara, utan någon aning om varför och vart vi är på väg. Att då vända sig till det andliga är inget självklart, särskilt inte i vårt hörn av världen. Men för många blir det ändå naturligt att frågan ställs åt det hållet: Finns det ”Någon” där ute som ville mitt liv från början?
Evangelium betyder glädjebudskap. I det här sammanhanget är det den kristna kyrkans budskap om att Gud genom Jesus Kristus kommit nära oss som är den glada nyheten. Men vad är det då för bra med detta? Är det ens något att tro på längre, när vetenskapen tycks ha gjort både Jesus och Bibeln irrelevanta? Och på vilket sätt skulle detta budskap kunna förändra mitt liv?
Den här boken bjuder inte på floskler och inlärda sanningar. Det är en personlig, ärlig och bitvis lite utmanande översikt, en tankeresa från den första frågan om varför det fortfarande är vettigt att tro på en Skapare, till att ge goda argument för att det faktiskt kan vara hos Bibelns Gud som vi hittar hem. Trots allt som i samhället idag verkar peka åt helt andra håll.
Lars Bergman är dataingenjör och skribent med förkärlek för det djupsinniga och lite underfundiga i livet. Han har tidigare gett ut boken ”Bergmans Bryderier”, varit medförfattare till en andaktsbok samt skrivit tidningsartiklar och hörts i närradio.
Förord
Under min barndom var det mer självklart och problemfritt att tro på Gud än det är idag. Alla hade så klart inte den tron, men i skolan var det ännu morgonsamling med psalmsång, och de allra flesta ungdomar konfirmerade sig i kyrkan – om än säkert en och annan mest för kompisarnas och presenternas skull.
På senare tid har jag mer och mer kommit att fundera över varför just jag faktiskt har en tro på Gud idag. Jag ser ingen självklar koppling till min uppväxt, med mammas högläsning ur Barnens Bibel och söndagsskola i den lokala Missionskyrkan. Andra omkring mig som också fått tron på liknande sätt, via sina föräldrar och mer eller mindre aktivt församlingsliv, har tappat den. Och somliga, som aldrig hört ett gott ord om kristen tro i sin barndom, finner Gud i vuxen ålder och blir fullständigt överväldigade.
Totalt sett har kristendomen i väldigt hög grad trängts tillbaka i vår del av världen. En orsak som jag hör ibland är att vetenskapen gjort den irrelevant. Vi tycker oss helt enkelt veta bättre idag än att tro på de gamla gudasagorna. Men är jag då mindre intelligent som fortfarande tror på en Skapare? Nej, knappast. Jag är utbildad ingenjör, tränad i att ta in och analysera fakta, att se samband och tänka kritiskt. När jag en gång gjorde högskoleprovet fick jag högsta poäng, och det har gått bra för mig i de allra flesta kurser sedan dess. Så, jag kan nog påstå att mitt huvud fungerar hyfsat bra. Utan att överdriva.
När jag ser mig omkring verkar det inte heller hos andra finnas något samband mellan intellekt, vetenskapligt kunnande och gudstro. Vi har internationellt mycket välmeriterade vetenskapsmän som tror, och lika välmeriterade som inte tror. Det får mig att undra om detta alls har med fakta att göra. Kanske är det något helt annat som avgör saken än både utbildning, tankeskärpa och påverkan i barndomen.
När jag för ett antal år sedan började skriva om Bibeln och livet som kristen, trodde jag ännu att förnuftiga argument skulle kunna övertyga vem som helst som bara var villig att lyssna. Detta är något jag har fått revidera sedan dess. Jag har sett att fakta för många är sekundärt när man väl bestämt sig för vad man vill tro på. Det är en dyster erfarenhet.
Men det betyder inte att fakta och logiska argument är utan betydelse. Om jag inte alls kunde argumentera förnuftigt för tron, om den visade sig stå i motsats till allt vetenskapligt kunnande och mänskligt förnuft, då vore jag väl en dåre om jag fortsatte tro. Men nu är det inte så! Jag menar att tron på en skapande Gud snarare kan stärkas ju mer vi lär oss om hur universum och livet fungerar. Och jag är vid mina sinnens fulla bruk när jag påstår att även de moraliska argumenten mot idén om en god, allsmäktig Gud kan bemötas utan att göra våld på tänkandet. Därför är min berättelse om den Gud jag tror på fortfarande byggd på fakta och förnuft. Men inte enbart det!
Nej, min tro på Bibelns Gud är inte bara torr teori och inlärd kunskap. Den bygger också på erfarenheter och starka upplevelser – av en personlig närvaro och en kärlek som kan hela och upprätta vilken havererad människospillra som helst. En personlig relation som ger livet mening på helt ny nivå. En kärleksrelation!
Detta är vad boken du just börjat läsa handlar om. Det kristna evangeliet, glädjebudskapet, är en utsträckt hand från Skaparen som vill ha kontakt med sin skapelse. Det är ett budskap som förvisso rymmer kärva och svårtuggade bitar också. Allt vi människor ägnar oss åt är inte bra för oss och sådant behöver vi vända oss bort ifrån. Men i grunden handlar det om att det finns HOPP för oss som behöver det. Ett hopp både för detta livet och för det som kommer sedan.
Följ med mig på den här resan så får du se själv!
Berghem i november 2017
Lars Bergman
Lars Bergman 