En grundläggande genomgång

Vi börjar detta studium i Matteus 16:15-18, där Petrus får sin uppenbarelse om vem Jesus är:

”Han sade till dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den.”

Vi kan här utläsa två saker: För det första är det Jesus själv som bygger. Han överlämnar inte ansvaret till någon ängel och menar inte heller att det är vi som ska organisera det hela. För det andra kan man ana att det handlar om en process. Precis som Rom inte byggdes på en dag så byggs inte heller Guds församling på så kort tid. Detta kan vara trösterikt att tänka på när vi – kortsiktiga och otåliga människor – drabbas av frustration över att så lite tycks hända omkring oss.

Ordet i grundtexten som översatts med ”församling” (ekklesia) kommer av två ord som betyder ”kalla” respektive ”ut” eller ”bort ifrån”. Församlingen är således en grupp människor som är kallade bort ifrån det som styr och dominerar andra människor i den här världen. Kallade att vara:

Guds ljusstake mitt i ett tilltagande mörker. (Upp. 1:10-13)
Sanningens stödjepelare och grundfäste. (1 Tim. 3:14-15)
En uppvisning i Guds vishet. (Ef.3:10)
Kristi kropp. (Ef. 1:22-23)

I just detta att församlingen är en kropp ligger mycket av visheten. För vem kunde förutse att Gud skulle uppenbara sig själv genom att låta självständiga individer över hela världen fogas samman i kärlek, att med alla sina olika förmågor utgöra en så sammansvetsad enhet att det inte går att särskilja den från Herren själv?

Djävulens efterapning blir det totalitära styret, där individualitet förkvävs och alla människor förväntas se likadana ut och uppföra sig som kopior. Historien har många skräckexempel på detta, och det kommer inte att bli bättre i framtiden. Teknikutvecklingen spelar djävulen i händerna, med nya verktyg för masskontroll och kanske det slutgiltiga försöket av själafienden att sopa undan den mångfald som kännetecknar Guds skapande.

Det första stora utropstecknet i detta sammanhang vill jag sätta för 1 Kor. 12:12-13:

”Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.”

Så är det också med Kristus… Med Kristus! Inte med församlingen. Nej, kroppen jämförs med Kristus och sedan förtydligas det hela med att vi alla är döpta till att utgöra denna kropp. Vi ser här att församlingen inte bara är en förening av människor som Herren vill umgås med, utan att denna samling människor ÄR hans jordiska kropp idag. Guds församling är alltså inget symboliskt tecken på hans närvaro i världen. Den ÄR hans närvaro.

Ur detta resonemang kommer insikten att den undervisning som framhäver varje individ närmast som en ”kopia” av Jesus, med alla hans resurser till buds, är falsk. Sanningen är i stället att vi alla, tillsammans, utgör Jesu kropp.

Låt oss nu titta på några bibelställen som konkret talar om hur Kristi kropp är uppbyggd och fungerar:

Rom. 12:4-8
Här vill jag först och främst peka på detta att vad vi än är, vad vi än har, så är vi tänkta att vara varandra till tjänst. Uppblåsthet och upphöjande av människor finns det inget utrymme för. Allt sådant är av köttet.

Däremot är det meningen att det ska finnas en sund insikt om den tjänst man står i. Ingen ska gå omkring och tänka: ”Det jag har är väl ingenting.” Har jag fått en viss tjänst, då kan jag frimodigt verka i den. Jag vet att jag har lång väg till fullkomning och förhäver mig inte i stolthet, men jag ger inte heller näring åt någon överdriven blygsamhet.

Ef. 4:1-16
Var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek…. Det handlar inte bara om att ”stå ut” med varandras olater. Det är mycket mer än så: Att se förbi det köttsliga, att se Herren i varandra. Och att se de gåvor han lagt ner i var och en. Men det fordrar en höjd blick för att se detta, och den insikt som jag redogjorde för ovan, den att vi alla tillsammans är Kristi kropp.

Att Herren tar fångar och ger gåvor är också en central sak, men detta ska jag återkomma till längre fram. Jag ska här bara nämna att de tjänster som räknas upp inte alls är de enda. Dessa är bara till för att de andra som följer Jesus, det vill säga alla andra med-lemmar i församlingen/kroppen, ska bli tränade i att utföra sina respektive tjänster. Och allt syftar till att Kristi kropp ska bli uppbyggd, det vill säga att Jesus ska bli synlig på jorden.

I vers 16 står det att kroppen hålls ihop genom det stöd varje led ger. Leden har en viktig funktion i kroppen, det vet inte minst den som drabbats av t.ex. ledgångsreumatism. Utan rörlighet i lederna fungerar ingenting och livet blir en plåga.

Överfört till församlingen kan man säga att lederna är våra relationer. Fungerar dessa så går arbetet framåt. Kroppen kan röra sig och utföra det som Herren vill. Men när relationerna blir inflammerade händer precis samma sak som i inflammerade leder. Det gör ont och rörligheten minskar. Får då inte försoningen komma in som ett ”andligt kortison” – det bästa inflammationsdämpande preparat sjukvården har tillgång till – då blir leden allt stelare och församlingens verksamhet blir till en plågsam värk-samhet som man helst flyr ifrån.

1 Kor 12:7-11
Andens gåvor ges för att bli till nytta, står det. Men till nytta för vem? För den som får gåvan eller för syskonen i församlingen? Svaret bör vara uppenbart, men ändå är det så lätt att vi upphöjer människor på grund av deras mer eller mindre spektakulära gåvor. Vi behöver lära oss att ta emot Guds gåvor utan att upphöja de människor genom vilka han verkar. Gud tenderar att lägga de största gåvorna i de mänskligt sett svagaste kärlen, där härligheten kan lysa ut genom sprickorna.

Vi läser också 1 Kor. 12:27-28.

Det man kan se som ett genomgående tema i dessa bibelställen är att kraften är avmätt och tilldelad för varje dels särskilda uppgift. Här vill jag sätta nästa stora utropstecken, för många har missat det väsentliga. Det finns alltför mycket undervisning som lyfter fram hur varje enskild kristen har kraft att göra allt det som Jesus gjorde. Många positiva bekännelser har uttalats som följd av undervisningen, och många stora besvikelser har grundlagts.

Ett uttalande av Jesus som har med detta att göra finner vi i Matt. 17:20, där Jesus säger att ingenting ska vara omöjligt om vi bara har tro. Detta är naturligtvis sant, som allt annat Jesus säger. Men säger han det till varje enskild kristen? Mitt svar är både ja och nej.

Det ÄR möjligt för var och en att utföra det Gud vill. Först och främst har alltså var och en av oss fått det mått av tro, och därmed kraft, som behövs för att verka inom det område som Gud tilldelat. I en specifik situation kan han också utöver det ge tro som vi normalt inte har. Men främst säger han detta till församlingen. Ingen är ju fullkomlig. Därmed kommer vi alltid, förr eller senare, att möta saker vi inte kan rå på ensamma. Där behöver vi hjälp av våra syskon, de andra lemmarna i kroppen. Tillsammans kan vi ha den tro som bryter ner starka fästen och som flyttar berg.

Hela tanken med Kristi kropp är att vi ska vara beroende av varandra. Alltid. Inte beroende som människor är i världen, därom talar Jer. 17:5 sitt tydliga språk, men som gåvor från Herren till varandra.

Att finna sina gåvor och tjänster

I bibelställena ovan räknas det upp en mängd olika gåvor och tjänster. En viss förvirring infinner sig lätt, speciellt som begreppen används om varandra och olika namn används på samma eller snarlika gåvor. Översikten nedan är tänkt att vara en hjälp att få ordning på begreppen. (De namn som står inom citationstecken är mina egna beteckningar.)

Apostel
En pionjär som älskar att lägga grund på nya platser. Har mycket kraft.
1 Kor. 9:1-2 , 2 Kor. 12:2

Profet
Speciell lyhördhet för Guds röst. Uppmuntrar och förbereder.

Apg. 15:32 , Apg. 11:27-30

Herde / föreståndare
Starkt intresse för människor och stor omsorg om dessa.
Joh. 10:11 , Apg. 20:28-31

Styresperson
Utvecklat böneliv. Förmåga att ta emot, konkretisera och förmedla visioner, samt sammanföra och organisera människor.
Neh. 1-13

Lärare
Har sin lust i att studera Guds ord och förmedla sina upptäckte till andra. Den som vattnar Herrens åker.
Esra 7:10 , Apg. 18:24-25 , 1 Kor 3:6

Evangelist
Utåtriktad läggning. Trivs bland människor, talar deras språk och får uppmärksam på ett naturligt sätt.
Apg. 2:36-41 , Apg. 8:26, 34-35

”Kraftverkare”
Har gåvan att utföra kraftgärningar. Har oftast en annan tjänst också, t.ex apostel.
Apg. 13:8-12

”Läkare”
Har särskilt utmärkande gåvor att bota sjuka.
Apg. 3:1-8

”Samarit”
Har ett särskilt hjärta för de svaga.
Jak. 1:27 , Apg. 9:36

Tungomålstalare / uttydare
Har gåvan att tala i tungor och/eller uttyda. Förmedlar budskap som också kan bli till speciella tecken från Gud.
Apg. 2:7-12 , 1 Kor 14:21-22

Förmanare
Stor kärlek till Gud och människor. Stödjer och uppmuntrar, samt vid behov tillrättavisar.
Apg. 9:31 , Apg. 11:21-24 , Gal. 2:11-14

Givare
Speciell glädje i att ge till Guds verk. Får också ofta en speciell välsignelse för att kunna ge mer.
Apg. 10:1-2

Tjänare
Vi är alla tjänare, men under denna rubrik samlas de tjänster som inte speciellt namngivits. Det kan röra sig om lovsångare, apologeter, hantverkare, vaktmästare, konstnärer, biståndsarbetare o.s.v. Ordet som används i grundtexten är det välkända ”diakonia”. Det innefattar också dem som har sin speciella glädje i att på olika sätt hjälpa andra i deras tjänster. Det kan det handla om allt från att vara administratör åt pastorn eller evangelisten, till att sköta om hantverkarens verktyg.

Den sistnämnda gruppen tjänare utmärker sig genom sin förmåga att finna och utföra de arbetsuppgifter som andra kanske inte ens tänker på. De kan uppfattas som lite konturlösa i sin personlighet. Märks inte så mycket i umgänget men utför storverk bakom kulisserna.

Somliga av tjänsterna ovan är direkt knutna till olika andliga gåvor, andra är en kombination av andliga gåvor och naturliga gåvor (se nedan). För alla gäller att det är den helige Ande som ger de gåvor, enligt 1 Kor. 12:7-11, som behövs för en viss tjänst. Här kan man finna många olika kopplingar. Så behöver t.ex. förmanaren gåvan att tala visdomens ord och kanske även förmågan att skilja mellan andar, profeten behöver profetians gåva och ibland kunskapens ord, styresmannen behöver trons gåva och aposteln behöver lite av varje.

Alla tjänster i församlingen är inriktade på problemlösning, eller att möta de behov som finns. Om alla människor kom till tro av sig själva skulle inga evangelister behövas, om alla kunde höra Guds röst klart skulle inga profeter behövas, om kaffet kokade sig självt skulle inga… ja, du förstår.

Så, allt handlar om att vi i arbetet för Guds rike möter olika svårigheter och för att komma till rätta med dem har Gud gett oss tjänstegåvorna. Låt oss se på några konkreta exempel ur den första församlingens historia:

I Apg. 5:1-2 möter församlingen problemet att hålla sig ren, fri från ondska. Problemet får sin lösningen när Petrus får använda gåvan att ta emot kunskapens ord.

I Apg. 6:1 handlar det om ett ordningsproblem. Lösningen blir att Gud reser upp ett antal administratörer och diakoner. Samma sorts problem mötte folket i öknen, då Mose ensam satt och dömde i tvister som uppstod. Här fick Moses svärfar Jetro stå till tjänst med sin administrativa gåva, och resultatet blev att ett antal styresmän tillsattes under Mose (2 Mos. 18:17-22).

Apg. 11:27-30 har vi redan läst, då det gällde profetens funktion. Vi kan se dessa verser också ur det perspektivet att profetians gåva användes för att uppmärksamma ett annalkande problem – hungersnöd. Därefter fick andra tjänster ta över för att konkret lösa problemet, bl.a. givare.

Så här långt vad Bibeln säger om olika gåvor och tjänster. Mycket intressant, kanske du säger, men hur ska jag kunna förstå vad som är min tjänst?

Den bästa änden att börja i kan vara att se på vad vi har för naturliga förmågor med oss i bagaget. Enligt psykologin är mänskligheten uppdelad i olika personlighetstyper redan från födelsen. Det finns lite olika uppdelningar, men de stämmer i stort väl med det som vi har behandlat hittills.

Man kan se att många av tjänsterna i församlingen utgår från våra personligheter, och det verkar som om det är så Gud först och främst verkar. Inte så att han är begränsad till att göra evangelister bara av utåtriktade människor, men han tycks föredra det.

Följande sammanställning är gjord efter en av dessa teorier och utifrån den gör jag kopplingar till tjänsterna i församlingen:

Personlig läggning Trolig uppgift i församlingen

Sanningssökare. Noga med detaljer,

allt måste vara rätt. Något av en outsider

som inte riktigt deltar i livet. Profet

Älskar att studera. Bra på att strukturera och

förmedla kunskap. Blev förmodligen kallad

”plugghäst” i skolan. Också något av en outsider. Lärare

Intresse för människor. En naturlig ledare med

stort hjärta. Herde

Förmåga att ordna tillvaron så att allt flyter

smidigt. Noggrann. Förmår att hålla många

bollar i luften samtidigt. Administratör

Finner alltid någon uppgift att utföra, gärna

praktisk. Ses ofta i köket när det är fest. Tilltalas

inte av ensamhet i alltför stora doser. Tjänare

Ett speciellt öga för människors lekamliga behov.

Tittar i sin egen plånbok först hellre än att fråga

andra, men är också bra på att dra igång insamlingar. Givare

Utåtriktad, trivs bland folk. Har lätt att få kontakt

och blir gärna medelpunkten i ett sällskap. Evangelist

Denna tabell drar skarpa gränser. I verkligheten har vi alla en blandning av olika personlighetsdrag. Men det är oftast något enskilt drag som väger över, och kan man identifiera det har man kommit en bit på vägen mot att finna sin plats i Guds församling.

Men hur stämmer nu detta med talet om att vi måste förneka oss själva och förlora våra liv för att kunna vara Jesu lärljungar?

Det Jesus säger handlar förstås inte om att förkasta allt som vi är och kan av naturen. Inte heller menar han att vi bokstavligen ska förlora våra liv. Men den förändring som sker då vi underordnar oss honom och låter honom vara kung är lika genomgripande som om vi skulle ha dött i bokstavlig mening. Vi har lämnat ifrån oss rätten till våra liv (och fått del av hans liv istället).

Så länge jag lever för mig själv kan jag använda mina förmågor i egen tjänst, till att bereda mig vinning, eller rent av i djävulens tjänst. Men när jag lägger mitt liv i Guds hand kan han använda mina naturliga förutsättningar som råmaterial till något mycket större. Han helgar det (avskiljer från världens sätt att tänka), tillsätter Andens gåvor och ger mig som en gåva till församlingen.

Såg du vad det stod? … ger mig som en gåva till församlingen!

Detta är nästa stora utropstecken i detta studium. Ja, kanske det största. Hur lätt är det inte att vi tänker, när vi läser om gåvorna: ”Vilken gåva har Gud gett till mig?” Och så missar vi alldeles att det inte bara handlar om gåvor från Gud till mig själv, utan att det viktigaste är att jag själv är en gåva. Varenda en av oss är en gåva till resten av församlingen!

”Men var och en av oss har fått nåden så som Kristus fördelade gåvan. Därför heter det: ”Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor.”” (Ef. 4:7-8)

…

Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister, och andra till herdar och lärare.” (Ef. 4:11)

Först står det alltså att Kristus ger en särskild gåva åt var och en. Tillmätt, avpassad. Därefter ger han hela människan som gåva. ”Och han gav oss…”

Vilken revolution om vi kunde börja relatera till varandra efter denna insikt. Vilken härlighet i Kristi kropp när vi inte längre stöter oss på varandras omogenhet utan istället ser och tar emot varandra som gåvor som är under utveckling. Må Herren hjälpa oss alla!